aporegerlivetsuger

hm blev inte så mycket skriva igår... fan va jätte trött hela dagen och somnade jätte tidigt... och vad fan får man ut a det? jo att man vaknar klockan fem på morgonen... fan jag pallar inte de här... vill sova länge på morgonen varför är inget som de va? förut var jag alltid pigg på dan och sov tills anki väckte mej och jaa visst jag var vaken på natten men då hade jag ju kul eller nått... fan jag vet inte vad jag skriver... hoppas nån fattar de här... ja vad gör man när man vaknar klockan fem? kollar om man har nån jäst hemma så man kan baka frukost bröd... nehe ingen jäst fan går det med bakpulver istället? nej tror inte de... jaha då ska man hitta något annat att äta... det sluitade i alla fall med att jag läste en novell i frida och satt och käkade sallads tonfisk direkt ur burken... faktiskt rätt gott om jag får säga det jälv :) fan o ingen e inne på msn heller jag har såååååå tråkigt... fan kan inte allt vara som för bara en vecka sen? den helgen vi var till mantorp... fan jag vill åka tillbaka i tiden och ändra... jag gjorde det värsta man kan göra.. svek min far... jag älskar min far och ändå svek jag honnom... fan jag kunde i alla fall ha sagt var jag var.. men nej jag mitt ego bara struntade i honnom och det riktiga svaket kom ju när jag sa att jag ville åka hem från mantorp precis innan hans favorit tävling skulle börja... fan jag vill bara göra allt bra igen faaaaaan far jag vill att du ska vara glad... jag var jätte elak emot dej men jag har insett det nu snälla förlåt... jag vet att jag inte är snäll jämt men jag är bara människa och gör alltid mitt bästa för att vara en ängel men jag lyckas inte alltid dom du vet... fan jag älskar dej och vet inte vad jag skulle göra om du inte fans du e fan allt för mej... jag sa i fredags att jag ska tattuera in ett A i handleden på insidan men jag sa inte att jag oxå, och det här ska jag göra på insidan av vänstra över armen, på min arton års dag ska göra en tattuering med ditt namn...mera få du inte veta eftersom det skulle varit en överaskning men nu vet du att du alltid kommer finnas med mej... du betyder fan allt för mej och jag vill aldrig att vi ska skiljas åt eller at du på något sätt ska försvinna... mitt liv vore ingenting om inte du fanns i det och jag vore ingenting utan dej... jag vore som ett nysstan utan garn, som en leksak utan barn, som en bokstav utan bok, som en tågvagn utan lok... det skulle jag va utan dej, ingenting utan dej... jag vill bara att du ska vara glad och ett leende från dej lyser upp hela min dag, hela jag blir varm innuti när jag märker att du är glad blir jag oxå glad... det svåraste jag vet är att göra dej ont det känns som att sparka och slå på sej själv och det gör ont i mej att se dej ledsen.... fan när alla andra sviker så finns du alltid där men det jobbigaste är om jag tar dej för givet, jag är rädd att jag ska strunta i hur du känner och bara köra över dej för att jag vet att du ändå alltid finns där.... jag saknar den du var förut men älskar dej som du är nu med, visst du bar lite mer, vad ska man säga du hade jätte kul ideér förut och vi hittade alltid på något kul när jag kom... nu måste du tänka på kakan och ozze o ewwe oxå... jag gillar dom jätte mycket men ego som jag är önskar jag i alla fall att dara behövde tänka på mej som det var förut... du hade alltid tid för mej och när vi pratade i telefon var det ingen annan som kom och störde eller började prata med dej.... du har fortfarande tid för mej men det känns inte på samma sätt... nu kan du helt plötsligt om du och jag pratar i telefon börja prata med kakan, ozze eller ewwe... jag känner mej utanför, som en dum liten unge som oxå vill vara mde dom andra barnen och leka... jag har absolut inget emot kakamn och barnen men jag önskar bara att allt kunde vara som förr bara du och jag... när jag var liten sårade jag dej nog inte på samma sätt och det vill jag oxå att det ska vara som då... fan vill bara säga förlåt alt är mitt fel jag vill inte göra dej illa ändå sparkar jag på dej när du redan ligger... jag är en riktig skit emot dej och jag vet att du är ledsen.. jag gör mit bästa för att du ska vara glad men jag vet inte om jag lyckas något vidare.. du känner det som tt jag glömmer bort dej när jag är här... jag vet att jag sitter mycket vid datan men jag vill vara massor med dej... jag vet bara inte varför jag inte är det då... om jag bara kunde göra allt dumt jag gjort mot dej ogjort... allt vore mycket lättare då, shitt jag vet inte vad jag ska göra... inget jag gör värkar vara rätt... alltid är det någon som blir besviken... jag orkar bara inte mer nu alltid sårar jag någon, jag har aldrig velat nogon annan något ont aldrig... även om jag hade det så att jag kunde radera ala som är elaka mot någon skulle jag inte kunna de... varför vet jag inte. jag vil bara att alla ska vara glada, ingen ska behöva ha de skit... alla ska ha nogon att prata med som jag har min pappa... även fast jag vet att du inte förstår alltid så försöker du i alla fall och det är därför jag älskar dej... vi kan göra  allt tillsammans spela poker, skämta, sjunga, skratta, gråta jaa allt det ända jag önskar är att jag skulle ha en mer normal mor och att jag skulle kunna ha det så att det var du mor och jag... inte den mor jag har nu alltså utan en annan... eller att det var som innan ni fick mej att ni bodde ihop och att ni alldrig flyttat isär utan att vi hade varit en familj på mor far och dotter... fan tårarna rulla ned för kinerna men jag önskar bara att allt kunde vara så bra... jag har inget emot att du inte är med mor men det är min stora önskan... kakan får inte bli ledsne om honläser det här allt jag vill är att sätta hiop min familj som den ar innan jag föddes och att sedan bara pussla in mej där oxå... om mor och far hade hängt ihop även efter att jag föddes hade ju inte det hemska hänt i sommras... ni är så fina på de bilder jag sett, varför är inget sm då? samma ord igen varför? jag kommer alldrig tänka det ordet varför...